SBU bedömer att naturbaserade insatser som innebär aktivt deltagande (till exempel trädgårdsarbete) ökar äldres psykologiska och sociala välbefinnande, engagemang och livskvalitet. Passiva naturupplevelser har inte samma effekter.

Antalet personer i särskilt boende var år 2020 drygt 78 000 personer (Socialstyrelsen) (Faktaruta 1). Även om de boende har tillsyn 24 timmar om dygnet och ingår i ett socialt sammanhang så förekommer ensamhet, vantrivsel, hopplöshet och depression (Faktaruta 2). Ett sätt att motverka detta är olika typer av insatser för de boende.

Många äldre beskriver att naturen är viktig för dem och att de vill bo nära eller besöka naturområden som till exempel parker, skogar, kusten, sjöar och floder [1]. Många äldre uppskattar att tillbringa tid i den egna trädgården, något som har förknippats med förbättrad koncentration, minskad oro, känslor av kompetens och ökad livskvalitet. Det gäller även för dem med demenssjukdom [2] [3] [4]. För äldre som bor i särskilda boenden kan tillgång till natur försvåras av bristande fysisk rörlighet, personalbrist och oro för de äldres säkerhet. Brist på kontakt med naturen har kopplats samman med kronisk stress och dålig psykisk hälsa bland världens urbana befolkningar [5]. Det är därför tänkbart att bristande kontakt med natur kan bidra till psykiska problem hos personer på särskilda boenden. Ett sätt att skapa naturkontakt för äldre som har svårt att komma ut i naturen är att ge naturupplevelser inomhus, exempelvis trädgårdsodling, blomskötsel, akvarium och fototapet av natur.

• Översiktens resultat bedöms vara överförbara till svenska förhållanden. Insatser i inomhusmiljön bedöms gynna äldres behov av psykologiskt och socialt välbefinnande, engagemang och livskvalitet i stort sett lika oavsett vilket land man bor i. De flesta studierna som ingår i översikten är gjorda i närtid under 2010-talet.
• Naturbaserade inomhusinsatser (Faktaruta 3) är en billig insats som saknar skadliga eller oönskade effekter och kräver lite utbildning av personal. Inomhusväxter kan bidra till neutrala samtalsämnen, det vill säga samtal som inte bara handlar om de boendes hälsa eller vad som ska ske praktiskt och omvårdnadsmässigt. Det kan även förväntas öka trivsel bland personal och besökare.
• De studier som ingår i översikten har använt aktiva växtinsatser i begränsad omfattning, mellan en och 12 veckor. Det saknas såldes kunskap om långtidseffekterna av naturbaserade inomhusinsatser.

Den systematiska översikten inkluderar 26 studier. De flesta (15) av studierna kommer från USA, två från Australien och en vardera från Hong Kong, Kanada, Storbritannien och Taiwan (fem studier rapporterade inte land). Av de 26 studierna var åtta randomiserade och kontrollerade (RCT) och nio icke-randomiserade kontrollerade studier. Som jämförelse användes framför allt insatser i ordinarie verksamhet, men det förekom även andra insatser så som musikgrupp, familjebesök och väntelista. Dessutom förekom det före- och efter mätningar utan kontrollgrupp i nio studier.

De naturbaserade inomhusinsatserna innebar passiv eller aktiv exponering för verklig, konstgjord eller virtuell natur (Faktaruta 3). Totalt omfattar översikten 930 personer mellan 61 och 89 år. I 14 av de 26 studierna hade personer med demenssjukdom specifikt rekryterats. Det är rimligt att anta att personer med demenssjukdom även ingick i de andra studierna. Utfallen som studerades var fysiska, psykologiska och sociala utfall samt livskvalitet.

På grund av heterogeniteten i studiedesign, typ av insats och utfall bygger resultaten på en narrativ sammanvägning.

När författarna till översikten granskade de åtta studierna med låg eller medelhög risk för snedvridning framkom att insatser som gav de äldre möjlighet till aktiv interaktion med verkliga inomhusväxter, till exempel trädgårdsarbete inomhus, var signifikant mer effektiva än passiva insatser som utplacering av levande växter eller fotografier på växtlighet. Studien med lägst risk för snedvridning rapporterade signifikant mindre kognitiv försämring för personer med Alzheimers sjukdom efter 12 veckors trädgårdsarbete (motsvarande en timme per vecka). I två andra kontrollerade studier med måttlig risk för snedvridning förbättrade trädgårdsarbete inomhus de äldres balans, deras sociala engagemang och livskvalitet samt upplevelsen av ensamhet. Sex av sju studier som jämförde trädgårdsarbete inomhus med ordinarie verksamhet hade åtminstone ett signifikant resultat som visade på förbättrad hälsa eller välbefinnande. Signifikanta effekter för passiva insatser förekom endast i fyra av 11 kontrollerade studier.

I fyra av åtta jämförande studier med personer med demens rapporterades betydande förbättringar i kognition samt sänkt puls (studier med låg eller måttlig risk för snedvridning) samt positiva beteendeförändringar och ökat näringsintag (studier med hög risk för snedvridning). Dessa skillnader var statistiskt säkerställda.

De studier som ingår i översikten har använt aktiva inomhusinsatser mellan en och 12 veckor. Kompletterande analyser visade att sju av nio studier redovisade signifikant positiva resultat när insatsen varade mellan fem och 12 veckor. Motsvarande andel var tre av nio där insatsen varade mellan en och fyra veckor. För både aktiva och passiva insatser förefaller insatserna vara mer effektiva när de genomfördes i grupp, innebar inlärning samt innebar att den äldre hade kontroll och ansvar för växterna.

• Knut Sundell, projektledare
• Gunilla Fahlström, projektledare
• Irini Åberg, projektadministratör

• Anna María Pálsdóttir, Docent, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp
• Lena Dahlberg, Docent, Högskolan i Dalarna samt Karolinska institutet, Stockholm