Barnvaccinationer räddar liv och är säkra

Denna publikation publicerades för mer än två år sedan. Kunskapsläget kan ha förändrats.

Nyttan med Sveriges program för barnvaccinationer är mycket större än riskerna för eventuella biverkningar, enligt en ny SBU-rapport. Erfarenheter från många länder och den samlade forskningen visar att de sjukdomar som vaccinerna skyddar mot är mycket mer riskfyllda än själva vaccinerna.

Det är vaccinernas förtjänst att nästan ingen längre insjuknar eller dör i smittsamma sjukdomar som förr var vanliga hos både barn och vuxna och som kan ge allvarliga skador. Det visar SBU:s kritiska granskning av flera vacciner i dagens vaccinationsprogram för barn. Rapporten är en av de första översikterna i sitt slag.

MPR-vaccin skyddar

Kombinerad vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund skyddar mot dessa sjukdomar och de allvarliga följdproblem som de kan ge.

Vaccinet ökar inte risken för autism eller liknande störningar, epilepsi, diabetes typ 1 eller allvarliga infektioner som kräver sjukhusvård. Feber är dock vanligt, och risken för feberkramper ökar under de två första veckorna efter vaccinationen. 

Får inte kikhosta

Allmän vaccination mot kikhosta skyddar barn från att insjukna och gör att färre behöver vårdas på sjukhus. Skyddet varar minst fem år efter tre eller fyra doser. Den samlade forskningen tyder inte på att vaccinet skulle orsaka allvarliga biverkningar.

Effektivt mot HIB

Vaccination mot bakterien Haemophilus influenzae typ b (Hib) ger ett effektivt skydd som varar minst 3–5 år. Hib-infektioner kan vara allvarliga, och inga data tyder på att Hib-vaccin skulle ge allvarliga biverkningar.

Hepatit B

Vaccination mot hepatit B, som bara erbjuds vissa barn, skyddar barnet effektivt. I mycket sällsynta fall kan vaccinet ge en allvarlig överkänslighetsreaktion. Det finns inte tillräckligt vetenskapligt underlag för att vare sig utesluta eller bekräfta att hepatit B-vaccin skulle kunna ge multipel skleros, men de data som finns i dag talar sammantaget mot ett orsakssamband. Inget tyder på att vaccinet ger andra allvarliga biverkningar.

Får sällan TBC

Att kort efter nyföddhetsperioden vaccinera mot tuberkulos (erbjuds bara vissa barn) skyddar tre av fyra barn mot olika former av tuberkulos, åtminstone under de fem första åren. Spridd tuberkulos är en farlig men ytterst sällsynt biverkan av vaccinationen. Det förekommer hos kanske ett barn av 100000 vaccinerade, och drabbar framför allt barn med en sällsynt genetisk immunbristsjukdom. För att denna ska hinna upptäckas ges vaccinet först efter sex månaders ålder, inte till helt nyfödda. [RL] 

Detta skall inte synas

SBU:s slutsatser

Få förebyggande medicinska insatser har haft större betydelse för det globala hälsoläget än vaccinationer under barnaåren. Att smittkopporna utrotats och polio nu bara finns kvar i ett fåtal länder är resultat av omfattande vaccinationsprogram. Värdet av vissa vaccinationer är således uppenbart. Samtidigt är det viktigt att kritiskt granska en åtgärd som rekommenderas till alla spädbarn. Allmänna vaccinationer måste ge ett rimligt skydd mot potentiellt allvarliga sjukdomar, samtidigt som risken för allvarliga biverkningar måste vara mycket låg. Om det finns en oro för sådana allvarliga biverkningar har erfarenheten visat att vaccinationstäckningen riskerar att sjunka. Det finns därigenom ett behov av ett gediget kunskapsunderlag och SBU har därför fått uppdraget att granska den vetenskapliga litteraturen för några av de vacciner som ingår i det svenska barnvaccinationsprogrammet.

Genomförd vetenskaplig granskning i kombination med mångåriga erfarenheter av införda vaccinationsprogram har visat att:

  • Nyttan med vaccinerna vida överstiger riskerna för eventuella biverkningar.
  • Vaccinerna har i det närmaste eliminerat sjuklighet och dödlighet av många tidigare vanliga sjukdomar hos både barn och vuxna.

Vaccination mot Haemophilus influenzae typ b (Hib)

Vaccination med vaccin mot Haemophilus influenzae typ b (Hib) skyddar effektivt mot Hib-infektioner, vilka kan vara allvarliga (Evidensstyrka 1). Skyddseffekten kvarstår i minst 3–5 år. Vaccination mot Hib minskar bärarskap av Hib i svalget hos barn (Evidensstyrka 3). Allmän vaccination av spädbarn med vaccinet minskar antalet allvarliga Hib-infektioner även hos ovaccinerade individer, en så kallad flockeffekt (Evidensstyrka 3). Det finns inga data som tyder på ett orsakssamband mellan Hib-konjugatvacciner och allvarliga biverkningar som dödsfall, plötslig spädbarnsdöd, kramper, diabetes mellitus typ 1 och den neurologiska sjukdomen Guillain-Barrés syndrom.

Vaccination mot kikhosta

Vaccination med kikhostevacciner skyddar barn mot kikhosta (Evidensstyrka 1). Skyddseffekten kvarstår i minst fem år efter vaccination med tre eller fyra doser av acellulärt kikhostevaccin (Evidensstyrka 3). Allmänna vaccinationsprogram med acellulärt kikhostevaccin minskar behovet av sjukhusvård pga kikhosta hos vaccinerade barn under två års ålder (Evidensstyrka 3). Det finns inte belägg för någon ökning av insjuknande och dödlighet i allvarliga bakteriella infektioner efter vaccination med acellulärt kikhostevaccin (Evidensstyrka 1). Den vetenskapliga litteraturen ger inga säkra hållpunkter för något orsakssamband mellan vaccinet och de fåtal övriga allvarliga biverkningar som beskrivits i fallrapporter eller i nationella biverkningsrapporter. Hälsoekonomiska modellstudier visar att vaccination mot kikhosta är samhällsekonomiskt motiverad. Förhållandet mellan kostnader och nytta varierar dock kraftigt beroende på vilka antaganden som görs om hur vanligt kikhosta är, hur bra vaccinet skyddar och hur stor andel barn som vaccineras.

Vaccination mot mässling–påssjuka–röda hund

Vaccination med det kombinationsvaccin mot sjukdomarna mässling, påssjuka och röda hund (MPR-vaccin) som används idag skyddar mot dessa sjukdomar och deras komplikationer (Evidensstyrka 3).

MPR-vaccin ökar risken för feberkramper under de två första veckorna efter vaccination då feber är vanligt förekommande, men ökar inte risken för senare epilepsi (Evidensstyrka 3). MPR-vaccin orsakar inte diabetes typ 1 eller förekomsten av allvarliga infektioner som kräver inläggning på sjukhus (Evidensstyrka 3). MPR-vaccin orsakar inte autism eller autismspektrumstörning (Evidensstyrka 3).

Vaccination mot hepatit B

Vaccination av barn med hepatit B-vaccin ger skydd mot hepatit B-infektion (Evidensstyrka 1). Mer än 90 procent av vaccinerade barn får skyddande antikroppsnivåer efter första vaccinationstillfället (Evidensstyrka 1). Allvarlig överkänslighetsreaktion har beskrivits efter hepatit B-vaccination, men är mycket sällsynt. Det finns inte tillräckligt med vetenskapligt underlag för att utesluta eller bekräfta ett samband mellan multipel skleros (MS) och hepatit B-vaccination. De data som finns talar sammantaget mot ett orsakssamband. För övriga allvarliga biverkningar som beskrivits i fallrapporter; dödsfall, annan neurologisk sjukdom än MS, ledinflammation och kroniskt trötthetssyndrom ger den sammanlagda litteraturen inga säkra hållpunkter för ett orsakssamband. Hälsoekonomiska modellstudier talar för att B-vaccin är kostnadseffektivt i ett sjukvårdsperspektiv.

Vaccination mot tuberkulos

BCG-vaccination under nyföddhetsperioden eller kort därefter skyddar barn mot tuberkulos, åtminstone under de fem första levnadsåren. Skyddet mot alla former av tuberkulos är cirka 75 procent (Evidensstyrka 2). Skyddet mot spridd (miliär) tuberkulos och tuberkulös hjärnhinneinflammation är högre och ligger i storleksordningen 75–85 procent (Evidensstyrka 2). Allvarliga biverkningar med dödlig utgång (spridd BCG-infektion) efter BCG-vaccination förekommer, men är ytterst sällsynt (Evidensstyrka 1). Risken är i storleksordning 1 fall per 100 000 vaccinerade. Detta tillstånd drabbar framför allt barn med en sällsynt genetisk immunbristsjukdom, som också innebär en ökad risk för andra sjukdomar. För att ytterligare minska risken för denna allvarliga men sällsynta biverkan rekommenderas numera i Sverige att vaccination mot BCG ges först efter 6 månaders ålder (istället för under nyföddhetsperioden) för att barn med denna ovanliga immunbristsjukdom ska hinna upptäckas och BCG-vaccination undvikas.

Biverkningar av kombinationsvacciner

Det finns inget som talar för att det föreligger några kliniskt betydelsefulla skillnader i förekomst av rodnad eller svullnad efter vaccination med kombinationsvacciner som innehåller olika kombinationer av följande vaccin; difteri (D), tetanus (T, stelkramp), kikhosta (Pa), polio (IPV), hepatit B (HBV) och Haemophilus influenzae typ b (Hib) (sexvalent vaccin; DTPa-IPV-HBV/Hib, femvalent vaccin; DTPa-IPV/Hib, fyrvalent vaccin; DTPa-IPV eller trevalent vaccin; DTPa) (Evidensstyrka 2). Det finns inte heller visat några kliniskt betydelsefulla skillnader mellan de olika kombinationsvaccinerna i förekomst av rodnad, svullnad eller feber (Evidensstyrka 2).

Det finns inget som talar för en ökad förekomst av så kallad hypoton hyporesponsiv episod (övergående blekhet, slapphet och nedsatt kontaktbarhet) eller av långvarig otröstlig gråt efter vaccination med kombinationsvaccin med sex, fem respektive fyra vaccin i kombination jämfört med tre vaccin (DTPa) (Evidensstyrka 3). För de enstaka allvarliga biverkningarna inklusive dödsfall som beskrivits i fallserier eller i nationella biverkningsrapporter ger den sammanlagda litteraturen inga säkra hållpunkter för ett orsakssamband (Otillräckligt vetenskapligt underlag).

Om rapporten

Vacciner till barn – skyddseffekter och biverkningar (2009), SBU-rapport nr 191.

Detta skall inte synas

Hela tidningen som pdf

Vacciner till barn

Alla barn i Sverige erbjuds vaccination mot mässling, påssjuka, röda hund, difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hib-infektion och pneumokockinfektion (från 2009). Dessutom erbjuds vissa barn vaccin mot andra sjukdomar som hepatitB, tuberkulos och influensa. 

Anledningen till vaccinationerna är att sjukdomarna är allvarliga, i vissa fall dödliga, och kan skada barnet för livet. De kan dessutom leda till allvarliga följdsjukdomar om de drabbar ungdomar eller vuxna som är ovaccinerade. 
Syftet är att skydda barnet från infektion och hindra att det smittar andra. När tillräckligt många är vaccinerade, upphör sjukdomen att cirkulera (med undantag av stelkramp, som smittar via en bakterie i jorden). 

SBU har granskat skyddseffekter och biverkningar av allmän vaccination mot kikhosta, mässling, påssjuka, röda hund, Hib-infektion, hepatit B och tuberkulos. Granskningen omfattar inte vaccin mot difteri, stelkramp, polio eller pneumokockinfektion. Influensavaccin, som bara ges till vissa barn, ingår inte heller.

Vetenskap & Praxis SBU:s tidning refererar och sprider resultaten från SBU-rapporterna, berättar om pågående projekt vid myndigheten, informerar om utvärderings­projekt vid syster­organisationer samt väcker intresse för vetenskaplig utvärdering och kritisk granskning av sjukvårdens och socialtjänstens metoder och insatser.

Publicerad: 2009-04-01
Kontakta SBU: registrator@sbu.se