Daniel: Alternativ 3

Daniel kommer åter för MINI. När du frågar frågorna om depression så känner han igen sig, vilket gör att han också tror på diagnosen. Han känner också igen sig i frågorna och alla kroppsliga symptomen och katastroftankarna i paniksyndrom. Han upplever till och med lättnad i frågorna, då de stämmer så bra in på vad han upplever. Det visar sig att han även har börjat utveckla agorafobi för han undviker situationer där det skulle vara katastrofalt att få en panikattack. Speciellt gäller detta möten på arbetet, men även att vara ensam hemma när han inte kan få hjälp. Han har inte recidiverande depression, bipolärt syndrom eller annat ångestsyndrom. Däremot har han emellanåt haft lite hög alkoholkonsumtion.

Daniel uppfyller således kriterier för depression i första hand, panikattackerna bedöms sekundära till detta och således inte helt oväntade, men ändå så pass handikappande att Daniel vill få hjälp. Daniel är först negativ till medicinering och sätts upp för KBT-behandling i första hand. När han har funderat lite så ångrar han sig och vill prova antidepressiva också för att kanske få snabbare effekt på sömnen och bättre marginaler för att klara att gå tillbaka till arbetet.

Daniel får god effekt på SSRI, det tar dock flera månader innan han kan fungera i sin fulla kapacitet igen. KBT med exponeringsövningar för att framkalla ångestsymptom får mycket god effekt och Daniel är inte rädd för de kroppsliga symptomen längre. Han slutar undvika och lär sig även upptäcka och ifrågasätta sina negativa depressiva tankefällor.

Kommentar

Strukturerad diagnostik får i det här fallet både patienten med ”på banan” och bidrar till att fokus kan riktas på adekvat behandling, vilket besparar både läkare och patient onödigt somatiskt överutredande och risk för sjukskrivningsskada och långvarig funktionsnedsättning.