Daniel: Alternativ 2

Daniel kommer åter för att få svar på utredningarna som du har gjort med ytterligare lab-prover, arbets-EKG, gastroscopi och DT-hjärna. Han är orolig för att det ska vara någonting allvarligt fel eftersom han mår så dåligt, men han är glad och tacksam för att du är en så noggrann doktor och hoppas att du har hittat förklaringen till varför kroppen beter sig som den gör.

Utredningarna visar dock helt normala fynd, – det var väl skönt? Men det innebär också frustration för dig och patienten över att inte ha någon förklaring eller behandling till de fortsatt uttalade besvären.

På din fråga om han känner sig nedstämd svarar han att det är klart när det är så här, men att det är en följd av att han håller på att förlora allt. Han känner sig egentligen mera orolig. Han är störd av de kroppsliga symptomen och uttalade tröttheten. Du undrar hur han har det i övrigt i livet? Har han funderat över sina höga krav på sig själv? Du erbjuder samtalskontakt och remiss till psykosociala teamet, eller om han kanske ändå vill prova antidepressiva?
Daniel blir upprörd.

– Så du tror att det bara är psykiskt?? Det var precis det här alla sa till mig skulle hända när jag sökte sjukvården. Det måste ju vara något fel, jag känner ju det. Det hjälper väl inte att prata om?

Du ser inte heller nu något sätt att hjälpa Daniel, han blir sjukskriven under diagnos stressreaktion då han uppenbarligen inte klarar att arbeta i nuläget.

Kommentar

Daniel har inte fått någon acceptabel förklaring på vad som drabbat honom. Risk finns för långtidssjukskrivning och att han fortsätter söka sjukvården och förvärras i sina symptom. Utan förklaring har han svårt att åter nå normal funktionsförmåga. Sannolikt ifrågasätter Försäkringskassan vad det är för diagnos som nedsätter arbetsförmågan, vilket riskerar leda till ytterligare stress för Daniel.

Således svårt att se någon väg framåt från detta, gå tillbaka och prova ett annat alternativ

Sidan uppdaterad