Patientutbildning vid diabetes

Denna publikation publicerades för mer än två år sedan. Kunskapsläget kan ha förändrats.

Patientutbildning i egenvård har en central roll i diabetesvården och ingår som en rutinmässig del i vården av personer med diabetes. Patientutbildning kan ges individuellt eller i grupp och handlar om patientens rätt och förmåga att påverka och medverka i sin egen vård och behandling. Här sammanfattas det vetenskapliga underlaget för individuella och gruppbaserade patientutbildningsprogram samt psykologiska interventioner i form av stödprogram baserade på kognitiv beteendeterapi (KBT) och metoden motivationshöjande samtal (MI, AMI, MET). När vi i denna rapport skriver motivationshöjande samtal enligt MI-metoden eller endast MI avses någon eller flera av dessa tre olika former: MI, AMI och/eller MET. Jämförelser görs med sedvanlig vård, dvs rådande praxis på den aktuella vårdenheten.

Inom ramen för Socialstyrelsens arbete med nationella riktlinjer för diabetesvården har SBU ombetts att bistå med systematiska litteraturöversikter inom några viktiga områden. Denna litteraturöversikt omfattar patientutbildning till personer med diabetes. Andra SBU-rapporter tar upp intensivbehandling i avsikt att sänka blodglukos (HbA1c), systematiska egna mätningar av blodglukos samt mat vid diabetes.

Slutsatser

  • Det viktigaste måttet på långsiktig genomsnittlig glukoskontroll är HbA1c, som också är starkt kopplat till förekomsten av långsiktiga komplikationer. Utbildningsprogram i grupp för personer med typ 2-diabetes, ledda av personer som har ämneskompetens och som är väl insatta i de pedagogiska metoderna i programmet, medför en betydande sänkning av HbA1c efter 1–2 år. Individuell utbildning för personer med typ 2-diabetes ger liten sänkning av HbA1c efter 1 år. SBU:s beräkning av de samhällsekonomiska kostnaderna visar att grupputbildningen kostar mer än individuell utbildning, pga fler undervisningstillfällen under längre tid, och därmed skillnader i tid och resekostnader för deltagarna. I förhållande till de effekter som grupputbildningen ger på HbA1c är dock kostnaden låg.
  • Den vetenskapliga litteraturen visar ingen skillnad mellan motivationshöjande samtal enligt MI-metoderna (MI, AMI och MET) och sedvanlig vård när det gäller effekt på HbA1c hos personer med diabetes vid mätningar upp till 1 år.
  • Det är angeläget att studera effekter på HbA1c och livskvalitet av såväl individuell som gruppbaserad patientutbildning vid typ 1-diabetes.

Det behövs kontrollerade studier av effekterna på HbA1c och livskvalitet av beteendeorienterad patientutbildning i form av stödprogram baserat på kognitiv beteendeterapi (KBT) och motivationshöjande samtal enligt MI-metoden.

Faktaruta 1 HbA1c.

HbA1c är molekyler av det röda blodfärgämnet hemoglobin som bundit glukos till sig.

Beroende på blodglukosnivå bildas varierande mängd HbA1c under hela den röda blodkroppens livstid på 120 dygn och återspeglar därigenom genomsnittlig blodglukosnivå.

HbA1c visar med god precision glukoskontrollen 4–6 veckor bakåt i tiden.

HbA1c är det viktigaste måttet på långsiktig genomsnittlig glukoskontroll som mäts vid varje mottagningskontroll av diabetes.

HbA1c uttrycks i procent av den totala hemoglobinmängden i blodet och har en övre gräns för normalområdet på 5,0 procent.

En procentenhets förändring av HbA1c motsvarar 1,6 mmol/L förändring av medelblodglukos.

En långvarigt hög HbA1c-nivå har stark koppling till utvecklingen av komplikationer vid diabetes och är ett allmänt accepterat surrogatmått.

Citera denna SBU-rapport: SBU. Patientutbildning vid diabetes. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2009. SBU-rapport nr 195. ISBN 978-91-85413-30-0.

Ladda ner rapport Ladda ner sammanfattning

SBU Utvärderar Rapportserien (ISSN 1400-1403) baseras på systematiska litteratur­genomgångar av forsknings­artiklar. Rapporten har utarbetats av en grupp sakkunniga inom ämnesområdet. De sakkunniga har bland annat preciserat frågeställningen, bedömt forskningens kvalitet och diskuterat de sammanvägda resultat som framkommit. Frågeställningen belyses ur ett etiskt och hälso­ekonomiskt perspektiv och rapporten omfattar även en evidens­gradering som visar hur starkt det samlade vetenskapliga underlaget är. Rapporten har granskats såväl internt inom SBU som av externa granskare inom området.

Publicerad: 2009-04-29
Kontakta SBU: registrator@sbu.se
Rapportnr: 195

Sökord

diabetes
http://www.sbu.se/195

Pressmeddelande

Täta självtest dyrt och nyttan oklar vid typ 2-diabetes – men grupputbildning hjälper

Självtest av blodglukos med täta mellanrum är dyrt och nyttan oklar vid typ 2-diabetes som inte insulinbehandlas. Men patientutbildning i grupp kan sänka blodglukosvärdet, och kostnaden är låg i förhållande till effekten. Kompetensen hos den person som leder utbildningen verkar dock ha betydelse.

Läs pressmeddelandet

Projektgrupp

Sakkunniga

  • Unn-Britt Johansson, Universitetslektor, Sophiahemmet Högskola, och Karolinska Institutet, Institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus
  • Janet Leksell, Universitetslektor, Högskolan Dalarna, Falun
  • Katarina Steen Carlsson, Forskarassistent och hälsoekonom, Lunds universitets centrum för hälsoekonomi, Lund
  • Håkan Thorsén, Universitetslektor, Örebro universitet, Örebro
  • Karin Wikblad, Professor, Inst för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet, Uppsala

Adjungerade för kostnadskalkyl (Bilaga 7)

  • Cecilia Hammarlund, Fil mag i nationalekonomi och utredare, Livsmedelsekonomiska Institutet, Lund

Adjungerade för litteraturgenomgång hälsoekonomi

  • Ida Johansson, Doktorand i nationalekonomi, Lunds Universitet, Lund

SBU

  • Bo Freyschuss (biträdande projektledare)
  • Ewalotte Ränzlöv (projektassistent)
  • Sophie Werkö (projektledare)