Godartad prostataförstoring med avflödeshinder

Denna publikation publicerades för mer än två år sedan. Kunskapsläget kan ha förändrats.

Slutsatser

Godartad prostataförstoring (benign prostatahyperplasi, BPH) är ett vanligt tillstånd som med stigande ålder drabbar i princip alla män. En del av dessa män får urineringsproblem och cirka 4 500 opereras varje år för en förstorad prostata. Många med lindrigare besvär behandlas med läkemedel eller behöver ingen behandling alls. Avflödeshinder kan obehandlat ge allvarlig urinretention som skadar njurarna, och en urinstämma kan vara livshotande.

För att avgränsa den grupp av män där problemen med urineringen beror på en förstorad prostata används ett tiotal olika diagnostiska metoder. När det gäller behandling finns det flera olika kirurgiska metoder, varav några är väl etablerade och andra av mer experimentell karaktär. Under 1990-talet har också flera läkemedel introducerats. SBU har därför bedömt att det funnits ett behov av att göra en systematisk genomgång av den vetenskapliga grunden för dessa olika metoder. Nedan följer de viktigaste slutsatserna av arbetet.

  • Det finns ingen enskild diagnostisk metod som kan fastställa att en patient har en förstorad prostata som skapar avflödeshinder. Andra diagnoser måste uteslutas, prostatans storlek behöver uppskattas och förmågan att urinera utvärderas. En kombination av flera undersökningsmetoder kan, vid entydiga resultat, ge en hög sannolikhet för att avflödeshinder finns eller saknas. Vid oklara resultat kan en mer invasiv metod, tryckmätning i urinblåsan, behöva göras.
  • I rapporten redovisas granskningen av två typer av läkemedel, med olika verkningsmekanismer. Den genomsnittliga effekten av läkemedel är blygsam, även om enskilda patienter kan ha nytta av dem. Dessa kan dock inte i förväg identifieras, varför det är av stor betydelse att noggrant och systematiskt följa upp effekterna av en påbörjad medicinering. Det finns också flera naturläkemedel som tycks ha viss effekt, men underlaget här är mer begränsat. Läkemedel används i första hand för patienter med måttliga besvär.
  • Kirurgisk behandling används i första hand för patienter med svårare besvär. Den dominerande metoden är bortopererande av prostatavävnad genom urinröret, TURP (transuretral resektion av prostata). Av de mindre invasiva metoderna är behandling med mikrovågor den dominerande, TUMT (transuretral mikrovågsbehandling). Den tycks dock inte vara lika effektiv när det gäller att förbättra symtom och urinflöde. Risken för att ny behandling behövs senare är också större. Nya operativa metoder har utvecklats vid olika centra med syftet att ge lika goda effekter som TURP, men med något färre biverkningar. Det är angeläget att sådana metoder sprids inom ramen för vetenskapliga studier.
  • Studier visar att män med symtomgivande prostataförstoring har minskad livskvalitet och sexuell funktion; även deras partner påverkas av tillståndet. Saklig information inför behandling med läkemedel eller kirurgi ökar individens kunskap och autonomi.
  • Behandlingspraxis för godartad prostataförstoring varierar i de olika landstingen och skiljer sig åt när det gäller läkemedelsanvändning, antal operationer och val av kirurgiska ingrepp. Dessa skillnader och de bakomliggande orsakerna behöver analyseras ytterligare.
  • Hälsoekonomiska analyser visar att kirurgisk behandling är mest kostnadseffektiv för män med svårare besvär. Läkemedelsbehandling framstår som ett kostnadseffektivt initialt alternativ för de män som har måttliga besvär.

Citera denna SBU-rapport: SBU. Godartad prostataförstoring med avflödeshinder. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2011. SBU-rapport nr 209. ISBN 978-91-85413-45-4.

Ladda ner rapport Ladda ner sammanfattning

SBU Utvärderar Rapportserien (ISSN 1400-1403) baseras på systematiska litteratur­genomgångar av forsknings­artiklar. Rapporten har utarbetats av en grupp sakkunniga inom ämnesområdet. De sakkunniga har bland annat preciserat frågeställningen, bedömt forskningens kvalitet och diskuterat de sammanvägda resultat som framkommit. Frågeställningen belyses ur ett etiskt och hälso­ekonomiskt perspektiv och rapporten omfattar även en evidens­gradering som visar hur starkt det samlade vetenskapliga underlaget är. Rapporten har granskats såväl internt inom SBU som av externa granskare inom området.

Publicerad: 2011-09-21
Kontakta SBU: registrator@sbu.se
Rapportnr: 209
http://www.sbu.se/bph

Pressmeddelande

Behandling av prostatabesvär kräver uppföljning

Många män med besvär från prostatan får läkemedel. Det är viktigt att vården följer upp de mediciner som skrivs ut eftersom det inte går att veta i förväg vilka som har nytta av dem. Vid svåra besvär finns flera effektiva operationsmetoder.

Läs pressmeddelandet

Projektgrupp

  • Anders Spångberg (ordförande), Med dr, Urologiska kliniken i Östergötland, Universitetssjukhuset, Linköping
  • Christer Ahlstrand, Med dr, Överläkare, Urologiska kliniken i Östergötland, Universitetssjukhuset, Linköping
  • David Bergqvist, Professor i kärlkirurgi, Akademiska sjukhuset, Uppsala
  • Helena Dahlgren (projektledare fr o m juni 2009), SBU, Stockholm
  • Peter Ekman, Professor i urologi, Karolinska Institutet, Stockholm
  • Magnus Fall, Professor, Institutionen för kliniska vetenskaper, Avd för urologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
  • Bo Freyschuss (projektledare t o m maj 2009), Docent, Amgen, Solna
  • Kerstin Hagenfeldt, Professor, fd överläkare, Kvinnokliniken, Karolinska universitetssjukhuset, Solna
  • Hans Hedelin, Professor, FoU centrum, Kärnsjukhuset, Skövde
  • Kickan Håkanson (projektassistent), SBU, Stockholm
  • Jonas Lindblom (informatiker), SBU, Stockholm
  • Lars Malmberg, Med dr, Överläkare, Urologiska kliniken, Skånes universitetssjukhus, Malmö–Lund
  • Lars-Åke Marké (hälsoekonom), SBU, Stockholm
  • Anders Mattiasson, Professor, Urologiska kliniken, Skånes universitetssjukhus i Malmö
  • Ulla Molander, Docent, överläkare, Geriatriska kliniken, SU/Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg
  • Leif Rentzhog, Docent, fd överläkare, Urologiska kliniken, Sundsvalls sjukhus
  • Robert Svartholm, Distriktsläkare, specialist i allmänmedicin, Björknäs vårdcentral, Boden
  • Johan Teiler, Med kand, Stockholm
  • Johan Wallin (biträdande projektledare fr o m juni 2009), SBU, Stockholm

Övriga medverkande

Med kand Louise Emilsson, med kand Anna Falk, med kand Amelie Frie, med kand Hannes Laaksonen, med kand Karin Sundström, med kand Sayid Zomorodi