Fotodynamisk behandling vid hudcancer

Alerts bedömning

Version: 1

Metod och målgrupp

Antalet nya fall av hudcancer har ökat under en lång rad av år. Det finns tre olika former av hudcancer; basaliom, skivepitelcancer och malignt melanom. Fotodynamisk terapi (PDT) är en ny metod för behandling av utbredda förstadier till skivepitelcancer, så kallade aktiniska keratoser, och ytliga former av basaliom. PDT behandling sker genom att en salva innehållande delta-aminolevulinsyra (ALA) appliceras på huden. Denna får verka under 4-6 timmar, varefter hudområdet belyses antingen med en laser eller med en inkoherent (röd) ljuskälla. Antalet patienter som utgör primär målgrupp för behandlingsmetoden beräknas uppgå till cirka 4 000 per år.

Patientnytta

De kliniska studierna av PDT, som hittills genomförts inom hudsjukvården, utgörs av två randomiserade kontrollerade studier och ett flertal okontrollerade behandlingsstudier. I de kontrollerade studierna har sammanlagt 128 patienter randomiserats till PDT respektive kryokirurgi. De båda metoderna visade sig likvärdiga med hänsyn till läkningsgrad. Läkningstiden vid PDT var signifikant kortare och det kosmetiska resultatet bättre än vid kryokirurgi. Smärtor och obehag under behandlingen skattades lika av patienterna.

Kunskapsläge

Det finns viss* vetenskaplig dokumentation om medicinska effekter vid PDT av hudmaligniteter. Det saknas studier som belyser metodens kostnadseffektivitet.

Tillgängliga resultat talar för att PDT är en lovande metod. Ytterligare studier av patientnytta, risker och kostnader med längre uppföljning behövs dock.

* Detta är en värdering av den vetenskapliga dokumentationens kvalitet och bevisvärde för den aktuella frågeställningen. Bedömningen görs på en fyrgradig skala; (1) god, (2) viss, (3) ringa eller (4) ingen.

Detta är Alertrådets sammanfattning och bedömning av kunskapsläget. Den bygger på en rapport som utarbetats vid SBU i samarbete med Olle Larkö, professor, Hudkliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg. Rapporten har granskats av Katarina Svanberg, docent, Onkologiska kliniken, Lunds Universitetssjukhus.