Jämförelse mellan olika TNF-hämmare vid godkända indikationer avseende effekt, biverkningar och livskvalitet

Sammanfattning

Syftet med denna genomgång är att undersöka om det finns skillnader mellan olika TNF-hämmare (tumör­nekrosfaktor-hämmare) inklusive biosimilarer (biologiska läkemedel) vid olika indikationer avseende effekt, biverkningar eller komplikationer. Eftersom det saknas randomiserade, direkt jämförande studier (head-to-head) mellan de olika TNF-hämmande läkemedlen går det idag inte att avgöra om de kliniska effekterna av läkemedlen etanercept, infliximab, adalimumab, certolizumabpegol och golimumab skiljer sig åt. Av samma skäl går det inte att avgöra om läkemedlens biverkningar skiljer sig åt. Längden på studierna är som regel relativt kort och endast undantagsvis är den längre än 24 veckor. Skillnader i effekt jämfört med placebo mellan de olika preparaten bör tolkas med försiktighet eftersom patient­populationerna och metodiken kan skilja sig åt mellan de olika studierna, liksom samtidig behandling med DMARD (disease modifying antirheumatic drugs) såsom metotrexat eller andra immun­hämmande läkemedel. Inklusions­kriterierna varierar och i de flesta fall har patienterna sviktat på behandling med konventionella DMARD eller immun­hämmare vid andra diagnoser. Studier på patienter som sviktar på en TNF-hämmare eller andra biologiska DMARD inkluderas inte.

Endast enstaka systematiska översikter redovisar sub­grupps­analyser för olika doseringar av TNF-hämmare. 

Biosimilarer till infliximab är godkända med samma indikationer som original­preparatet. Den undersökta infliximab-biosimilaren (CT-P13) har samma effekt som original­preparatet hos patienter med reumatoid artrit (RA) och ankyloserande spondylit (AS). Även de farmako­kinetiska parametrarna är likvärdiga. Risken för att utveckla anti­kroppar mot infliximab-biosimilarer (CT-P13) förefaller vara jämförbar med risken hos original­preparatet infliximab. Efter att dessa studier avslutats, behandlades alla patienter med CT-P13.  Data har inte publicerats ännu. Men en studie vid namn NOR-SWITCH, är initierad i Norge som ska jämföra infliximab och infliximab-biosimilaren Inflectra.

Antikroppar mot TNF-hämmare kan minska den terapeutiska effekten och samtidig behandling med metotrexat motverkar denna risk. Antikroppar mot etanercept förefaller inte påverka behandlings­effekten av detta preparat. De flesta studier som har analyserat livs­kvalitet pekar på positiva effekter av TNF-hämmare i varierande grad. Inga säkra skillnader mellan preparaten framkommer.

Vi behöver mer kunskap om skillnader mellan olika TNF hämmare vad gäller effekter och biverkningar genom att randomiserade, direkt jämförande studier (head-to-head) görs liksom randomiserade, direkt jämförande studier mellan biosimilarer och original­preparat och byten (switch studier). De olika preparaten har oftast studerats i mycket varierande doser och ofta är skillnaderna små mellan olika dosnivåer varför bättre studier som optimerar dos­intensiteten behövs. Det finns också ett kliniskt behov av att mer systematiskt undersöka vilka läkemedels­neutraliserande anti­kropps­titrar som kan ge kliniska effekt- och biverknings­problem.