Kunskapen om flickor med ADHD behöver förbättras

Många undersökningar som gäller ADHD har förbisett flickor, trots att deras svårigheter i det dagliga livet är lika stora som hos pojkar med samma diagnos.

Många barn har de problem som stämmer in på diagnosen ADHD. Det gäller oftast pojkar men tillståndet är vanligt även hos flickor. SBU – Statens beredning för medicinsk utvärdering – har i samarbete med Socialstyrelsen undersökt vilken forskning som finns om flickor med ADHD. Inventeringen har gjorts på uppdrag av regeringen.

Förkortningen ADHD står för engelskans Attention Deficit Hyperactivity Disorder. Det är en benämning på långvarig uppmärksamhetsstörning, impulsivitet och överaktivitet som har uppstått tidigt och som är så uttalad att den inverkar allvarligt på barnets sätt att fungera. Barn kan i olika skeden av sin uppväxt ha ett eller flera av symtomen utan att ha ADHD. För att diagnosen ska kunna ställas måste symtomen vara långvariga och börja visa sig före sju års ålder. De ska också ge en betydande funktionsnedsättning och problem i minst två olika typer av vardagssituationer, till exempel i både skolan och hemmet.

Lika svårt

Enligt den nya kartläggningen har flickor med ADHD lika stora svårigheter i sitt dagliga liv som pojkar med ADHD. Jämfört med flickor utan ADHD, presterar flickorna ofta sämre i skolan, har svårare att planera och organisera sin vardag och kommer oftare i konflikt med sina kamrater. Depression och ångest är också vanligare.

De undersökningar som finns pekar också på att barnens situation bedöms på olika sätt av lärare och föräldrar. Enligt lärarna är det färre flickor än pojkar som uppfyller kraven för diagnosen ADHD, medan föräldrar identifierar flickor och pojkar i samma utsträckning.

Kunskapsluckor

Även om forskningen på området har vidgats under de senaste fem åren, konstaterar SBU att det fortfarande finns betydande kunskapsluckor just vad gäller flickor med ADHD. Särskilt angeläget är det till exempel med studier som granskar följderna för flickan och hennes familj av att diagnosen ADHD sätts och av de olika insatser som görs. Långtidsstudier av hur flickans problem påverkar hennes tillvaro som vuxen är också väsentliga, liksom att undersöka vilka hinder som finns för utredning av flickor.

När det gäller behandling av flickor som har fått diagnosen behövs studier av risker och långtidseffekter av centralstimulerande medel, liksom av effekten av beteendeterapi. Det behövs också undersökningar som belyser effekterna av olika insatser för självkänsla och för att förhindra utveckling av missbruk.

Sidan uppdaterad