Rätt rehabilitering kan hjälpa smärtpatienter bli mer aktiva

Rehabilitering där patienter med långvarig smärta får både fysisk träning och hjälp att ändra beteende förbättrar förutsättningarna för att komma tillbaks till en aktiv vardag.

Vid så kallad multimodal rehabilitering samarbetar vårdpersonal från flera yrkesgrupper och patienten i team för att nå gemensamt uppsatta mål. Rehabiliteringen kan innebära såväl fysisk aktivitet som avspänning, anpassningar i arbetsmiljön, metoder för att hantera smärta och utbildning om smärtproblematik. Programmen bedrivs ofta vid specialistklinik.

Patienter som genomgått multimodal rehabilitering har bättre förutsättningar för att kunna komma tillbaks i arbete än dem som fått mindre omfattande rehabilitering. Forskningen visar inte vilken typ av multimodal rehabilitering som har bäst effekt.

När det gäller långvariga smärtor från nacke, skuldror och ländrygg, gör multimodal rehabilitering inte någon skillnad jämfört med ingen eller mindre omfattande rehabilitering. Det framgår av forskning som tillkommit sedan SBU:s tidigare rapport om metoder för behandling av långvarig smärta från 2006.

Den nya rapporten visar också att för patienter som blir hjälpta av mindre omfattande rehabilitering, till exempel inom primärvården, är det viktigt att fysisk aktivitet kombineras med metoder som går ut på att ändra beteendemönster. Det ökar patienternas aktivitetsförmåga mer på två till fem års sikt än enbart träning respektive träning kombinerat med manuella och fysikaliska metoder.

De patienter som ingår i granskningen hade haft ont i ryggen, nacken eller större delen av kroppen (till exempel fibromyalgi) i minst tre månader. De var mellan 19 och 65 år gamla och majoriteten var kvinnor.

Till rapporten Rehabilitering vid långvarig smärta

Bakgrund

Med långvarig smärta menas smärta som pågått längre än tre månader.

Omkring 20 procent av befolkningen i Sverige har vid ett givet tillfälle svår eller måttligt svår långvarig smärta. Hur smärtan påverkar vardagen för varje enskild person varierar kraftigt.

Vid långvarig smärta kan det vara mer relevant att gruppera patienterna utifrån en samlad syn på biologiska, psykologiska och omgivningsfaktorer snarare än att enbart se till var i kroppen patienten har ont.

Sidan uppdaterad