I dag används ett hundratal olika program som ska förebygga psykiska problem hos barn och unga. Syftet är angeläget, men nyttan av flertalet metoder är dåligt undersökt. SBU efterlyser bra studier av nytta, risker och kostnader.
För att försöka motverka psykisk ohälsa hos barn och unga används allt oftare särskilda åtgärdsprogram, både inom skolan, hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Men bara ett fåtal har stöd av forskning som visar att insatserna förebygger ohälsa, visar SBU:s granskning. Många av undersökningarna har dessutom genomförts i andra länder, och det är oklart om programmen fungerar under svenska förhållanden. Det är sannolikt att effekten varierar med sociala och kulturella sammanhang.
OprövadeAv det hundratal program som används i Sverige, har inget prövats i någon randomiserad studie med minst sex månaders uppföljning. Det behövs sådana studier som styrker att de program som används har förebyggande effekt även i svensk miljö och att de inte medför risker. I några program kan normbrytande beteenden öka när ungdomar som är utagerande träffas i grupp. Programmens kostnader och effekter behöver också jämföras. – SBU:s översikt skiljer sig från andras genom att vi enbart granskar insatsernas förebyggande effekt, säger professor Anders Hjern, barnepidemiolog och en av experterna i SBU:s projektgrupp.– Tidigare systematiska utvärderingar på det här området har främst gällt behandling. Då har man studerat åtgärder för barn som redan har betydande psykiska problem.
Förhindra problemMen SBU ställde frågan om programmen kan förhindra att problemen uppstår.– Det är därför vi kräver minst sex månaders uppföljning och sållar bort studier av barn med psykiatriska diagnoser, förklarar Hjern.– I vårt land är psykisk ohälsa ett av de viktigaste folkhälsoproblemen hos barn och unga. Så det är angeläget att samhället väljer förebyggande program som har dokumenterat positiv effekt. [RL]
Läs rapporten "Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn – en systematisk litteraturöversikt (2010)".