Ett pågående SBU-projekt undersöker vilka barn med öronproblem som har nytta av behandling med plaströr i trumhinnan. Frågan är om nyttan överväger riskerna.
Varje år opereras det in plaströr i trumhinnan på uppskattningsvis 15 000 svenska barn - ett ingrepp som kräver full narkos. Syftet är att ventilera örat för att återställa hörseln hos barn som har fått vätska i mellanörat, eller att undvika återkommande infektioner.På senare år har det kommit nya studier om möjligheten att avstå från behandling. Nu vill specialistföreningen för öron-, näs- och halsläkare att SBU ska granska området. Har alla barn med återkommande öroninflammation eller vätska i mellanörat verkligen nytta av behandlingen? Påverkas barnens hörsel och språkutveckling?
Enhälligt förslag"Vi var rörande eniga", skriver föreningens ordförande docent Mats Holmström, Uppsala, om det enhälliga förslaget att SBU ska granska insättning av plaströr på barn.Nyttan för barn som har öroninflammationer (akuta otiter), eller vätska i mellanörat - i dag kallat sekretorisk otit, tidigare otosalpingit eller öronkatarr - behöver belysas bättre, framhåller öron-, näs- och halsläkarna i sitt brev till SBU.Ordförande för det pågående SBU-projektet är professor Sten Hellström vid Karolinska universitetssjukhuset. Han är också den som håller i det nationella kvalitetsregistret för öron-, näs- och halssjukvård.
"Praxis varierar"- Mitt personliga intryck är absolut att praxis varierar - att vissa doktorer är mer benägna än andra att sätta in rör - och att ingreppet och uppföljningen dessutom görs på olika sätt, säger Sten Hellström. - Det ingår i SBU-projektet att ta reda på fakta när det gäller dagens rutiner för remittering, behandling och uppföljning.- Det finns också skillnader mellan länder, som bör ifrågasättas ur vetenskaplig synvinkel. Till exempel är det uppskattningsvis två till tre gånger vanligare i Danmark än hos oss att operera in plaströr. Men vilken praxis ger bäst resultat? Och finns det några skillnader i effekt och komplikationer beroende på teknik och material?Nyttan med ventilationsrören i örat måste förstås vägas mot obehaget och riskerna, och mot kostnaderna.
Hypotes om polyper- En näraliggande fråga är om effekten av rören blir bättre om man samtidigt skrapar bort körteln bakom näsan. Hypotetiskt borde resultaten kanske förbättras av att man tar bort den här bakteriekällan, men det återstår att bevisa.Andra frågor i projektet gäller hur uppföljningen ska gå till och om det finns etiska aspekter som bör beaktas vid rörbehandling.
Öroninflammation & plaströrÖroninflammation är vanligt hos barn. De flesta har haft minst en akut inflammation i mellanörat (akut mediaotit) och en vätskande inflammation (sekretorisk mediaotit, SOM). SOM är en av de vanligaste öronsjukdomarna hos barn och den vanligaste orsaken till nedsatt hörsel i den åldersgruppen. Detta kan i sin tur leda till problem i kommunikationen med omgivningen. En mindre del av barnen får upprepade akuta otiter eller långdragna perioder med SOM. Tillstånden är något vanligare hos pojkar än hos flickor. Dessa barn följs ofta upp inom primärvården och får remiss till öron-, näs- och halsspecialist för ställningstagande till insättning av rör.
Ventilationsrör som opereras in i trumhinnan är en vanlig behandling, både vid vätska i mellanörat som har kvarstått länge (över tre månader) och gett hörselnedsättning, och vid återkommande akuta otiter (mer än tre episoder på ett halvår). Det vanligaste skälet är SOM, och då är syftet att återställa hörseln. Ungefär var fjärde insättning av plaströr gäller återkommande akuta mediaotiter. Syftet är då att lindra barnets symtom, minska antalet återfall och påskynda läkningen av inflammationen.Ingreppet görs över dagen men kräver full narkos. Vanligtvis stöts rören ut spontant från trumhinnan efter ett halvt till ett år.
Om projektetRörbehandling vid vätska i mellanörat och återkommande akut öroninflammation.Ordförande professor Sten Hellström. Projektledare:Agneta Pettersson, pettersson@sbu.se