Broschyren ges ut av SBU i samarbete med Vårdalstiftelsen. Författare är medicinjournalisten Gun Leander som har baserat texten på SBU-rapporten ”Rutinmässig ultraljudsundersökning under graviditet” ». Rapporten bygger på vetenskaplig fakta och är en sammanställning av all tillförlitlig forskning på området.De fakta som presenteras i SBU:s rapporter bygger på bästa tillgängliga vetenskapliga bevis. Alla medicinska metoder måste dock användas med hänsyn till varje patients unika situation. Vetenskapliga fakta är en mycket viktig grund men kan inte besvara alla frågor i enskilda fall. Patienter som har frågor om den egna behandlingen bör diskutera med läkare. SBU kan inte besvara sådana frågor.Utgiven år 1999. Senast uppdaterad år 1999.
Blivande föräldrar som erbjuds ultraljudsundersökning av sitt väntade barn har, naturligt nog, många frågor. Vad kan vi få veta om barnet, kan man upptäcka tvillingar, vilka skador kan man hitta och vad blir i så fall nästa steg?
I den här broschyren sammanfattas dagens kunskap med utgångspunkt från en SBU-rapport om rutinmässig ultraljudsundersökning under graviditet. En expertgrupp tillsatt av SBU har gått igenom all tillgänglig forskning på området.
Broschyren tar inte upp frågor kring ultraljudsundersökningar som görs när man misstänker sjukliga tillstånd.
1. Varför görs rutinmässig ultraljudsundersökning under graviditeten? »
2. Hur går undersökningen till? »
3. När görs undersökningen? »
4. Finns det risk för att fostret skadas av undersökningen? »
5. Vilka rättigheter har ni som blivande föräldrar? »
6. Hur fungerar ultraljudstekniken? »
7. Vad krävs av personalen? »
8. Hur stort och hur utvecklat är fostret när undersökningen görs? »
9. Vad kan undersökningen visa? »
10. Vad kan undersökningen inte visa? »
11. Räcker en rutinmässig ultraljudsundersökning eller behövs fler? »
12. Är det viktigt att veta exakt vilken graviditetsvecka man är i? »
13. Påverkas tvillingars hälsa av att de upptäcks tidigt? »
14. Är rutinmässig ultraljudsundersökning samma sak som fosterdiagnostik? »
15. Vilka skador och missbildningar går att upptäcka? »
16. Vad gör man om en missbildning har upptäckts? »
17. Görs den rutinmässiga ultraljudsundersökningen för att hitta Downs syndrom? »
18. När blir det aktuellt med fostervattenprov eller moderkakeprov? »
19. Vilka är nackdelarna med ultraljudsundersökning under graviditeten? »
20. Vilka är fördelarna med ultraljudsundersökning under graviditeten? »
Några vanliga fackuttryck »
Undersökningen, som är frivillig, kan bidra till att övervakningen av graviditeten blir tryggare genom att man med större säkerhet får veta hur gammalt fostret är och om det finns fler foster än ett. Om undersökningen görs vid 17–18 graviditetsveckor, vilket är vanligast i Sverige, kan man också upptäcka vissa fostermissbildningar och en del andra avvikelser.
Undersökningen görs inte för att föräldrarna vill få se sitt ofödda barn eller få reda på könet, utan undersökningen har ett medicinskt syfte.
Kvinnan ligger på rygg på en undersökningsbrits och en liten dosa, en så kallad ultraljudsgivare, förs över hennes buk. Den som sköter undersökningen, ofta en specialutbildad barnmorska, för givaren över nedre delen av buken, så att fostret kan avbildas på skärmen. Med vägledning från barnmorskan kan de blivande föräldrarna urskilja framför allt huvud, bål, armar och ben samt ett hjärta som slår.
Att på detta sätt för första gången se det väntade barnet är en upplevelse i sig och många föräldrar kan vittna om just den stundens betydelse. Det är viktigt att stämningen förblir lugn och koncentrerad, eftersom barnmorskan behöver göra en rad noggranna mätningar.
Undersökningen brukar normalt ta omkring 20 minuter och är helt smärtfri.
I Sverige erbjuds alla kvinnor rutinmässig ultraljudsundersökning, vanligen vid 17–18 graviditetsveckor, men tidpunkten kan variera mellan 16 och 20 graviditetsveckor. Vissa kvinnokliniker och mödravårdscentraler utför dock undersökningen före den 14:e graviditetsveckan och det förekommer också att kvinnor erbjuds ytterligare en undersökning vid en senare tidpunkt under graviditeten.
Forskarna har arbetat mycket för att besvara den frågan. De har studerat om barnets födelsevikt, tillväxt, rörelseförmåga, språkutveckling eller inlärningsförmåga skulle kunna påverkas negativt, men de har inte funnit några belägg för att så skulle kunna vara fallet.
Det är viktigt att ni är förberedda på vad undersökningen innebär och att ni får tid att i lugn och ro fundera på om ni vill delta eller inte.
Rutinmässig ultraljudsundersökning är inte något som mödravården kräver att man ska göra, utan det är ni som blivande föräldrar som avgör om ni vill genomgå undersökningen eller inte. Ni har rätt att få information om ultraljudsundersökningens syfte, fördelar, nackdelar, möjligheter och begränsningar.
Om ni inte är beredda att ta del av den information som undersökningen kan ge, till exempel om missbildningar, bör ni avstå från ultraljudsundersökning.
Metoden bygger på ljudvågor (alltså inte röntgen) och kan därmed liknas vid ekolod. De ljudvågor som används har så hög frekvens (svängningstal) att de inte kan höras av det mänskliga örat.
Ljudvågor, precis som ljus, kastas tillbaka eller bryts när de möter vävnader med olika täthet. Det är som när en fiskebåt med ekolod sänder ut en signal i vattnet och denna signal studsar tillbaka som ett eko, varpå fiskstim kan upptäckas. Samma princip gäller för ultraljudsundersökning av människokroppen och här blir slutresultatet en bild i gråtoner där fasta vävnader (brosk och skelett) blir ljusa medan mjuka vävnader och hålrum blir mörkare på bilden. Alla ekon byggs ihop till en bild av livmodern och fostret. Man kan också se rörelser i bilden.
Att utföra undersökningen kräver skicklighet och erfarenhet. De flesta undersökningar utförs av barnmorskor. Det måste finnas specialkunniga läkare för att bekräfta eller utesluta de misstankar som ultraljudsundersökningen kan ha väckt och som kan vara falskt alarm.
Dessutom ska det finnas tillgång till så kallad ”second opinion”. Det betyder att ytterligare expertis kan tillfrågas för att bedömningen ska bli så säker som möjligt, antingen inom det egna sjukhuset eller via remiss till en fostermedicinsk enhet. På en sådan enhet ska det finnas personal som är experter på moderns och barnets hälsa: förlossningsläkare, läkare som är expert på nyfödda barns hälsa, barnkirurg och genetiker. Det är också viktigt att det finns möjligheter att ge psykologiskt stöd till föräldrar som får veta att ultraljudsundersökningen visat att något inte är som det ska med fostret.
Vid 18 graviditetsveckor väger fostret ungefär 200 gram och är mellan 15 och 20 centimeter långt. Redan nu kan fostrets rörelser ibland kännas av kvinnan. På ultraljudsbilderna kan man med blotta ögat urskilja olika detaljer hos fostret, exempelvis ansikte, skelett och konturerna av inre organ.
Cirka två tredjedelar av de blivande föräldrarna i en svensk studie tyckte sig kunna se sitt väntade barn tydligt på ultraljudsbilderna.
Den visar om fostret är vid liv, det vill säga om hjärtat slår och om fostret rör sig i livmodern. Den visar också hur länge graviditeten har pågått genom att barnmorskan mäter bland annat huvudets bredd och jämför med vissa standardmått.
Tvillingfoster kan upptäckas från ungefär sjätte graviditetsveckan.
Vid de flesta rutinmässiga ultraljudsundersökningar studeras också fostrets anatomi och man kan då upptäcka vissa avvikelser. Dessutom bedöms mängden fostervatten samt moderkakans placering.
Att bilden ser normal ut vid den rutinmässiga ultraljudsundersökningen är ingen absolut garanti för att barnet föds utan missbildningar. Många inre organ är svåra att se på bilderna. Det går heller inte alltid att se vilket kön barnet har.
En undersökning räcker i normalfallet. Vid vissa kvinnokliniker erbjuds ytterligare en rutinmässig ultraljudsundersökning senare under graviditeten. Syftet är då att undersöka bland annat fostrets tillväxt och läge i livmodern, liksom moderkakans placering.
Om man vet hur gammalt fostret är så är det lättare att ta ställning till eventuella problem som kan uppstå senare under graviditeten. Dit hör att barnet kan födas för tidigt, att det inte har vuxit som det ska eller att det finns en osäkerhet om eventuell ”överburenhet”. Genom att fosterutvecklingen fram till vecka 20 följer ett bestämt mönster går det att fram till dess bestämma fostrets ålder genom att göra mätningar på ultraljudsbilden.
Man brukar räkna graviditetens start som den sista menstruationsblödningens första dag. Men erfarenheten visar att tidsbestämningen blir bättre om man utnyttjar ultraljudsundersökning än om man räknar utifrån tidpunkten för kvinnans senaste menstruation. Detta gäller även för kvinnor som har regelbunden mens.
Eftersom tvilling- och trillinggraviditeter alltid är förknippade med större risker under graviditeten och i samband med förlossningen, är det viktigt att känna till antalet foster i förväg. Den tidiga upptäckten underlättar övervakningen under graviditeten och planeringen inför förlossningen. De studier som hittills har gjorts har inte kunnat visa att rutinmässig ultraljudsundersökning under graviditeten har vare sig positiva eller negativa effekter på tvillingars hälsa.
Med fosterdiagnostik menas vanligen de prov som tas från fostervattnet eller moderkakan för att söka efter kromosomförändringar eller ärftliga sjukdomar. Vid den rutinmässiga ultraljudsundersökningen vid 17–18 graviditetsveckor kommer man att kunna se vissa missbildningar och den kan därmed betraktas som en fosterdiagnostisk metod.
Vid cirka en procent av alla rutinmässiga ultraljudsundersökningar hittar man något avvikande fynd, som kan tyda på en skada eller missbildning hos fostret.
Det betyder inte alltid att fostret verkligen är skadat. Det kan vara ett falskt alarm. Hittar man något avvikande på ultraljudsbilden måste man därför göra ytterligare undersökningar för att kunna utesluta eller säkra misstankarna om skador.
De missbildningar som kan upptäckas vid rutinmässig ultraljudsundersökning är mycket ovanliga. Det gäller skador i hjärna och ryggmärg liksom missbildningar i skelett, bukvägg och njurar.
Ultraljud är ofta en pålitlig metod för att upptäcka tidigt uppkomna missbildningar i hjärnan och ryggmärgen, medan det ofta är svårare att hitta fel i inre organ som hjärta och mag–tarmkanal.
Du har som blivande förälder rätt att få god information och att få svar på frågor om hur fostret mår och vad de olika valmöjligheterna som står till buds innebär.
Om du beslutar att fullfölja graviditeten är det viktigt att ha täta kontakter med sjukvårdspersonalen och få hjälp att förbereda dig på att ta emot barnet på bästa sätt, med god kunskap om vad skadan eller missbildningen medför.
Om du beslutar att avbryta graviditeten har du också rätt att begära stöd och hjälp att komma vidare. Eftersom de känslomässiga banden mellan mor och barn utvecklas tidigt under graviditeten innebär en abort en smärtsam upplevelse, även om man vet att barnet bär en allvarlig och kanske dödlig missbildning. Ju senare under graviditeten aborten görs, desto svårare kan den upplevas.
Kvinnans rätt att besluta om abort är lagstadgad i Sverige och gäller till och med utgången av den 18:e graviditetsveckan. Efter 18:e graviditetsveckan fordras Socialstyrelsens tillstånd.
Syftet med undersökningen är inte att diagnostisera Downs syndrom. Men i vissa fall antyder ultraljudsundersökningen att fostret kan ha detta syndrom. Det finns nämligen ofta ett samband mellan fostrets utseende och kromosomavvikelser.
I sådana fall brukar föräldrarna erbjudas en kromosomanalys av fostret via fostervattenprov, prov från moderkakan eller från navelsträngen, så att man kan få ett säkert besked.
Fostervatten- eller moderkakeprov är ett sätt att upptäcka om fostret har en kromosomavvikelse till exempel Downs syndrom. Framför allt är det kvinnans ålder som har betydelse för risken att få ett barn med Downs syndrom. Blivande mödrar som är 35–37 år eller äldre brukar erbjudas ett sådant prov i Sverige. Dessutom kan fostervatten- eller moderkakeprov bli aktuellt om till exempel paret tidigare har fått barn med kromosomavvikelser eller om någon eller båda föräldrarna bär på anlag för vissa allvarliga ärftliga sjukdomar.
Långt ifrån alla missbildningar kan påvisas med ultraljud. Det är med andra ord ingen fullständig hälsokontroll av barnet.
En nackdel med rutinmässig ultraljudsundersökning är att det kan uppstå en rad svåra etiska problem. Detta kan exemplifieras med följande tre fall:
Genom att man får veta hur långt graviditeten har gått minskar risken att förlossningen sätts igång i onödan på grund av misstänkt ”överburenhet”. Tvillingar kan också upptäckas tidigare under graviditeten, vilket underlättar för både föräldrarna och förlossningspersonalen när det gäller planeringen under graviditeten.
En annan fördel är att vissa utvecklingsavvikelser och missbildningar kan upptäckas tidigt. Därmed kan man planera för förlossning och omhändertagande, och eventuell vård av barnet på specialklinik.
Om föräldrarna tidigt får besked om att det väntade barnet har en missbildning kan de också tidigt ta ställning till om graviditeten ska fullföljas eller avbrytas.
Dessutom upplever många det som positivt och lugnande i sig att ha fått se det blivande barnet på ultraljudsbilden.
Copyright: Gun Leander och SBU