SBU kommenterar och sammanfattar utländska medicinska kunskaps-översikter. SBU granskar översikten men inte de enskilda studierna. Forskning som förändrar kunskapsläget kan ha tillkommit senare.
SBU Kommenterar publicerad: 2009-09-02Originalrapporten publicerad: 2007Kontaktperson SBU: Susanne Vilhelmsdotter Allander, allander@sbu.seProjektgruppen »
senast ändrad 090901
Ett hjärtstillestånd kan hävas genom en elektrisk chock (stöt) från en extern eller implanterbar defibrillator (se Figur). En implanterbar defibrillator (ICD) övervakar kontinuerligt hjärtats rytm. Syftet med behandlingen är att upptäcka och behandla allvarliga rytmrubbningar i hjärtats kammare. I Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård från 2008 anges att utvalda patienter med hjärtsvikt och nedsatt vänsterkammarfunktion, men utan kända allvarliga rytmstörningar, kan erbjudas ICD. En implanterbar defibrillator kan ges som sekundär- eller primärpreventiv behandling. Patienter med hög risk för allvarlig kammararytmi*, som ännu inte drabbats, kan vara aktuella för primärpreventiv ICD som tillägg till läkemedelsbehandling då den förväntade överlevnadstiden överstiger ett år. ICD-behandlingen påverkar inte hjärtsvikten men förebygger konsekvenserna av allvarliga rytmrubbningar. Antalet patienter i Sverige som kan vara aktuella för denna behandling är svårt att fastställa, men uppskattas till 1 000–1 500 patienter per år (11,1–16,7 per 100 000 invånare). Patienter som får sekundärpreventiv ICD-behanding har överlevt en episod med allvarlig rytmrubbning. I regel har de räddats genom en elektrisk chock från en extern defibrillator. Syftet med ICD hos dessa patienter är att förhindra ett återfall. Idag är detta den vanligaste indikationen för ICD-behandling i Sverige. Cirka 400–500 patienter behandlas per år (4,4–5,6 per 100 000 invånare).Vid ställningstagande till ICD-behandling bedöms patientens sjukdomstyp, sjukdomsgrad och förväntade återstående livslängd. ICD-behandlingens för- och nackdelar diskuteras noggrant med patienten och de närstående. *Patienter med lätt till måttlig hjärtsvikt (New York Heart Association, NYHA klass II-III) och kraftigt nedsatt vänsterkammarfunktion (left ventricular ejection fraction, LVEF ≤ 35 procent) har hög risk för kammararytmi.
Skriv ut alla sidor »
Skriv ut sidan »
Lägg till bokmärke »