SBU:s kommentar

SBU:s rapport ”Behandling av depressionssjukdomar” 2004 pekade på behovet av mer forskning om behandling av bipolär sjukdom. Den engelska rapporten bidrar med en hälsoekonomisk modell och med uppdaterad information om behandlingar för att förebygga återfall*.

Bipolär sjukdom kan indelas typ I och typ II. Bipolär typ II är vanligast. Trots det saknas idag långtidsstudier där enbart patienter med bipolär typ II ingår.

• Den engelska rapporten baseras på studier av patienter med såväl typ I som II. Men rapporten drar slutsatser om bipolär sjukdom utan uppdelning.

- Behandling med litium, valproat, lamotrigin och olanzapin är effektivare än placebo**  för att förebygga återfall i bipolär sjukdom. Starkast vetenskapligt stöd finns för behandling med litium. Stödet för lamotrigin och olanzapin är svagare då studierna bara har tagit med patienter som tidigare svarat på respektive behandling. Detta gör att resultaten inte går att generalisera till en bredare patientgrupp.

- Effekten av psykosociala behandlingsmetoder har inte undersökts tillräckligt. Det finns begränsat stöd för att kognitiv beteendeterapi och patientutbildning, i kombination med läkemedelsbehandling, kan vara till nytta.

- Flertalet patienter med bipolär sjukdom typ I behandlas med minst två läkemedel för att förebygga återfall. Detta har begränsat stöd i randomiserade långtidsstudier.

• Behandlingen är ofta livslång vilket ställer stora krav på att den är effektiv och säker. Biverkningarna skiljer sig mellan de olika behandlingarna. Vissa biverkningar kan vara allvarliga. Men rapporten saknar bedömning av risker och biverkningar.

• Den engelska rapportens hälsoekonomiska analys har ett sjukvårdsperspektiv. En utvärdering ur ett samhällsperspektiv vore att föredra.

• Modellanalysens resultat påverkas av antagandet att litium minskar risken för självmord. Självmordsförebyggande effekter är svåra att visa i kliniska studier eftersom självmordsbenägna patienter exkluderas ur studierna, och risken är liten att detta utfall inträffar under en studie. Därför har det vetenskapliga underlaget för litiums effekt på självmord beaktats, trots att det endast baseras på två studier (läs mer under hälsoekonomi).

- Modellstudien visar att valproat och litium kan vara kostnadseffektiva som förebyggande behandling efter en depressiv period. Olanzapin och litium kan vara kostnadseffektiva efter en manisk period.

- Om antagandet att litium minskar risken för självmord inte är korrekt, så kan valproat vara mest kostnadseffektivt efter en depressiv period och olanzapin efter en manisk period.