Bipolär sjukdom

Bipolär sjukdom kallas även manodepressiv sjukdom. Sjukdomen är livslång och kännetecknas av att patienten pendlar mellan perioder (skov) av mani (sjuklig upprymdhet) och depression. Mellan skoven har patienten inte symtom. Perioderna av depression eller mani kan få stora konsekvenser för arbets- och familjeliv, samt medföra en risk för självmord, och ökar i sig risken för nya skov. Medicinering för att förebygga skov utgör en hörnsten i behandlingen.

Bipolär sjukdom kan indelas i så kallad typ I och typ II. Bipolär typ I innebär att patienten har såväl maniska som depressiva perioder. Vid bipolär typ II, som är vanligast, är svängningarna uppåt inte så uttalade, så kallad hypomani. Både vid typ I och typ II är de depressiva perioderna fler och mer långvariga än perioderna med förhöjt stämningsläge.

Behandlingen är ofta livslång vilket ställer stora krav på att den är effektiv och säker. Att förebygga skov är målet för behandlingen. Den ideala behandlingen ska skydda mot både depressiva och maniska återfall. Den förebyggande effekten kan dock skilja sig mellan olika behandlingar. Vissa läkemedel skyddar mot mani och andra mot depression. En del läkemedel hjälper mot depression men kan öka risken för mani och vice versa.

 

 

Skriv ut som pdf Inledning SBU:s kommentar Sammanfattning av originalrapporten Granskning av originalrapporten Projektgrupp Faktarutor Förebyggande läkemedel vid bipolär sjukdom Psykosociala behandlingsmetoder vid bipolär sjukdom Lästips Originalrapport