Ordlista  Om webbplatsen  Anpassa  

Startsida / Rapporter / Läkemedelsavgivande stentar i hjärtats kransartärer

Läkemedelsavgivande stentar i hjärtats kransartärer

Uppdatering av denna rapport pågår. Läs mer »

Alerts bedömning

Version: 1

Metod och målgrupp

Koronar perkutan intervention (PCI) är ett samlingsbegrepp för ingrepp via kateter i hjärtats kransartärer, t ex ballongvidgning, med syfte att vidga en förträngning (stenos). En förträngning som vidgats kan emellertid återkomma (restenos). Inläggande av tunna metallproteser, formade som nät (stent), har visats minska risken för restenos till närmare hälften jämfört med om man vidgat med enbart ballong. Man har inte funnit skillnader i risk för död eller hjärtinfarkt vid jämförelser mellan enbart ballongvidgning och ballongvidgning med tillägg av stent. Under år 2003 utfördes cirka 13 000 ingrepp med PCI i Sverige, varav de flesta med tillägg av stent. Ett kvarstående problem är att symtom kan återkomma pga inväxt av vävnad från kärlväggen in i stentet (in-stent restenos). Man prövar nu att på stentytan fästa läkemedel som ska förhindra vävnadsinväxt (Drug Eluting Stent - DES).

Patientnytta och risker

I sju randomiserade studier, omfattande 3 559 patienter med förträngning i ett kärl, jämfördes behandling med läkemedelsavgivande stent (DES) med behandling med ett stent utan läkemedel (Bare Metal Stent - BMS). Uppföljning (upp till ett år) visade att i genomsnitt 4 procent av patienterna som behandlats med DES genomgått minst ett förnyat ingrepp i förträngningen. Motsvarande andel för gruppen som behandlats med BMS varierade mellan studierna från 11 till 21 procent. En del av de restenoser som ledde till förnyade ingrepp upptäcktes i samband med angiografier som enligt protokollen skulle göras under uppföljningen. Det är därför oklart i vilken utsträckning de skulle ha föranlett förnyade ingrepp om dessa grundats enbart på att patienterna återfått symtom. Från en analys av ett holländskt register, omfattande 958 konsekutiva patienter, jämfördes resultaten från rutinmässig behandling med DES respektive BMS. Resultaten, där patienternas symtom var indikation för reingrepp, visade att 3,7 procent av dem som fick DES jämfört med 10,9 procent av dem som fick BMS genomgick minst ett förnyat ingrepp i form av PCI eller CABG (bypassoperation) inom ett år.

Inga jämförelser mellan grupperna som fått DES respektive BMS avseende symtom, livskvalitet eller läkemedelsanvändning efter ingreppet har redovisats. Efter uppföljning t o m ett år visades inte någon skillnad i dödlighet eller förekomst av hjärtinfarkt mellan grupperna som behandlats med DES respektive BMS, vare sig i de randomiserade studierna eller i registret. Risken för subakut trombos var, vid såväl DES som BMS, mindre än 1 procent i de randomiserade prövningarna. Användning av DES tycks vara förenad med ökad frekvens av så kallad malapposition jämfört med BMS, dvs att stentarna vid uppföljande undersökning inte suttit fast i kärlväggen över hela sin yta. Med uppföljning upp till 18 månader har man inte funnit att detta medfört några komplikationer.

Ekonomiska aspekter

Ett läkemedelsavgivande stent kostar i genomsnitt cirka 11 000 kronor mer än ett stent utan läkemedel. Merkostnaden för svensk sjukvård om man genomgående skulle övergå till DES, vid nuvarande volym av PCI, uppskattas till cirka 220 miljoner kronor per år. En del av denna kostnad uppvägs av ett minskat behov av att göra förnyade ingrepp i förträngningen. En kalkyl har visat att denna kostnadsbesparing är i storleksordningen 8 miljoner kronor per år för varje procentenhet som behovet av förnyade ingrepp minskar. Någon studie av kostnadseffektivitet vid övergång till DES har inte identifierats.

Kunskapsläget

Det finns starkt vetenskapligt stöd för att behandling med DES, jämfört med BMS, minskar risken för restenos inne i stentet (Evidensstyrka 1)*. Uppföljning upp till ett år har visat att färre förnyade ingrepp har genomförts bland patienter som behandlats med DES jämfört med dem som behandlades med BMS (Evidensstyrka 1)*. I vilken mån detta varit av betydelse för patientens symtom, läkemedelsanvändning eller välbefinnande har inte redovisats. Det finns, vid uppföljning till ett år, inte stöd för skillnader i risk för hjärtinfarkt eller död mellan DES och BMS. Det finns inte stöd för skillnader i biverkningar och komplikationer mellan DES och BMS.

*Detta är en gradering av styrkan i det vetenskapliga underlag som en slutsats grundas på. Graderingen görs i fyra nivåer;
Evidensstyrka 1 = starkt vetenskapligt underlag,
Evidensstyrka 2 = måttligt starkt vetenskapligt underlag,
Evidensstyrka 3 = begränsat vetenskapligt underlag,
Evidensstyrka 4 = otillräckligt vetenskapligt underlag.

Detta är Alertrådets sammanfattning och bedömning av kunskapsläget. Den bygger på en rapport som utarbetats vid SBU i samarbete med Lars Grip, docent, verksamhetschef Kardiologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/S, Göteborg och Bengt Brorsson, docent, SBU, Stockholm. Rapporten har granskats av Per Tornvall, docent, överläkare, Kardiologiska kliniken, Karolinska Institutet, Stockholm. Följande producenter har givits möjlighet att kommentera manus: Boston Scientific Nordic AB och Johnson & Johnson.

SBU Alert bedrivs i samverkan med Läkemedelsverket, Socialstyrelsen och Landstingsförbundet.

---

Citera denna SBU Alert-rapport:
SBU Alert. Läkemedelsavgivande stentar i hjärtats kransartärer. Version 1. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2004. http://www.sbu.se

Hela rapporten Kostnadsfritt

SBU – Statens beredning för medicinsk utvärdering | Box 3657, 103 59 Stockholm | Olof Palmes Gata 17 | Telefon: 08-412 32 00 | Fax: 08-411 32 60 | E-post: registrator@sbu.se