Transient elastografi för kontroll av fibrosgrad (FibroScan)

Projektgrupp: 
Ansvariga: Docent Göran Liljegren och med dr Ylva Nilsagård från Centrum för evidensbaserad medicin och utvärdering av medicinsk metodik i Örebro läns landsting (CAMTÖ)

Medicinska faktakonsulter: Med dr Ann-Sofi Duberg, infektionskliniken, Universitetssjukhuset Örebro, med dr Nils Nylin, medicinkliniken, Universitetssjukhuset Örebro

Hälsoekonomisk konsult: Med dr Lars Hagberg, samhällsmedicinska enheten, Örebro läns landsting
  

Bakgrund

Projektet är ett samarbete mellan SBU och Centrum för evidensbaserad medicin och utvärdering av medicinsk metodik i Örebro läns landsting (CAMTÖ).

Den övergripande frågeställningen är vilket vetenskapligt underlag det finns för införandet av den noninvasiva metoden FibroScan för att värdera graden av fibrosutveckling i levern hos patienter med hepatit. Hepatit C är den vanligaste orsaken till fibrosutveckling i levern. Andra men mindre vanliga orsaker till fibrosutveckling är hepatit B och alkoholmissbruk.

Hepatit C har en genomsnittlig incidens i världen på drygt 2 procent, men med stora variationer mellan länder. I Sverige uppskattas prevalensen vara ≤0,5 procent vilket motsvarar cirka 40 000 personer. Intravenöst missbruk är idag den dominerande smittvägen i västvärlden, där hepatit C svarar för cirka 20 procent av akut hepatit. Hepatit C är en infektion med ett varierande förlopp och prognos. En mindre del, 15–40 procent, läker ut spontant inom 1 år efter smittotillfället medan övriga blir kroniskt infekterade. Uppemot 25 procent av patienterna med hepatit C förblir asymtomatiska med normala leverprover vid upprepade provtagningstillfällen och oftast lindriga förändringar i levern. Utveckling av kronisk hepatit C med senkomplikationer är den allvarligaste konsekvensen av infektionen. Detta drabbar omkring 20–30 procent av patienterna inom 20 år efter smittotillfället. Hepatit med cirrhos medför också på lång sikt en kraftigt förhöjd risk för att drabbas av primär levercancer.

I och med introduktionen av läkemedel mot kronisk hepatit C finns möjlighet att förebygga fibrosutveckling och levercirrhos. De läkemedel som rekommenderas för närvarande är en kombination av peg-interferon alfa och ribavirin. Dessa ger utläkning av infektionen hos 40–50 procent av de infekterade. Endast en del av de infekterade utvecklar fibros och cirka 20 procent utvecklar cirrhos. Då behandlingen är behäftad med biverkningar och har begränsad effekt är det viktigt att värdera graden av fibrosutveckling för att ta ställning till när behandling behöver sättas in. Hittills har detta gjorts med blodprover (alpha-2 macro-globulin, apolipoprotein A1, haptoglobulin, γ-glutamyltranspeptidas och bilirubin) och vid behov leverbiopsi. Leverbiopsi är en invasiv metod förenad med vissa risker och obehag för patienten. Provtagningen kräver att patienten observeras 5–6 timmar efteråt för att tidigt kunna upptäcka eventuell komplikation i form av blödning eller galläckage. Provtagningen upprepas vanligen vart 3:e till 5:e år. Därför har andra icke-invasiva metoder, varav FibroScan är en, utvecklats för uppföljning. Fördelar med denna metod är att den är smärtfri för patienten och att den ger en bild av fibrosutvecklingen i hela levervävnaden i motsats till leverbiopsi som är ett stickprov.

Vid gradering av graden av fibrosens utveckling i levervävnad används den etablerade skattningsskalan Metavir. Fibrosen stadieindelas från F0 (normal) till F4 (cirrhos). Vid stadium F ≥2 finns fibros även utanför portazonerna vilket är ett tecken på möjlig allvarlig utveckling. Vid stadium F ≥3 anses en allvarlig leverskada ha uppstått.